På upptäcktsfärd bland Mörkös gårdsnamn

En högst ovetenskaplig odyssé bland gårdsnamnen på Mörkö kan ta sin början då man lämnar Hölö för att ta sig ut på Mörkö över Pålsundsbron. Till höger kan vi se Pålsundet, där den gamla pålspärren lurar under vattnet. Den är värd en egen historia som vi ska ta upp på annan plats.

Till vänster har vi Kasholmen. Namnet skrevs tidigare Karsholmen, vilket antyder att det inte har med vårdkasar att göra. En alternativ teori är att namnet kommer sig av att man här bedrivit fiske med redskapet kars eller kats.

Vi passerar avtagsvägen till Nöckna och Nygård. Nöckna som är en av öns största gårdar låg en gång på den ö som enligt C. U. Ekström kallades Nyckenö. Namnet skrevs 1331 "in nyknø parochia myrkæ" (i Nyknø i Mörkö socken). Från 1381 finns belägget "i nykne opa myrkø tw ørisland jordh". Vad Nyckenö betyder kan man ju fundera kring.

På svinavallen

Nygård lär väl betyda just "den nya gården". Fast särskilt ny är den inte med våra mått mätt. 1433 däremot var den kanske ny, när den i ett brev beskrivs som

"nygardh liggiandis oppa mørkøø i mørkøø sokn, j hølbo hundhare j Strengenes biscopsdøme ... forscrifne gardh nygardh uppa swina wallen ær bygdher".

Man kan anta att det var Nöcknas svinavall som gården byggdes på.

Nästa gård är Nora. Den beskrevs 1383: "i norum thera rætta mødherne j mørkø sokn i fowrende(?) hølbohundare liggiande". Vad nu detta kan betyda. Namnet Nora är förmodligen en rest av den tid då vattnet stod högre än nu. Den bör ha legat vid ett nor, ett smalt vatten som skiljer två landområden. För att namnet ska vara meningsfullt måste vi gå cirka 1500 år tillbaka i tiden, innan Nyknø (se ovan) växte ihop med Mörkö.

Längre bort låg Skälby, som sedan länge bara består av några husgrunder. Namnet skrevs 1291 "in schyelby" och 1460 "Skalby". Kanske fanns här en gång en viktig gräns mellan två områden. Om Skälby i Huddinge skriver Jan Paul Strid i Ortnamn i Huddinge:

"Förleden är sannolikt ordet skäl 'rå' germ. *skela, en blldning till roten i verbet skilja; grundbetydelsen 'skiljande', varav 'något som skiljer*. Skälby kan således tolkas som 'byn vid råmärket, rågången'."

Vid Idala svänger vi av till höger. På vänster sida passerar vi tre gamla gårdar: Vickelby, Gåsta och Ekeby.

Om Vickelby vet vi att det 1440 fanns en "Pædher i Wekelby" och 1447 fanns en "Joan i Wikilby". "Vickel" kommer förmodligen från ett ord som betyder "vika av" eller "kröka sig".

Gåsta verkar vara ett gammalt "stad-namn". "Stad" betyder förmodligen "ställe, boplats" och förleden brukar vara namnet på den förste bebyggaren. 1443 fanns en "Erik i Gaasistum" och 1451 en "Per i Gasastom". Den förste boende i Gåsta hette då troligen nånting som började på Gås, liknande namn som är belagda i runsvenskan är "Gas" (gås) och "Gasi" (gåskarl). (Man benämnde stadnamn i gamla tider i pluralis, därav stum/stom i slutet som är dativ pluralis av -stad.)

Ekeby antyder att där en gång fanns en ekdunge, "eke".

"Redan av utbredningen kan man alltså dra slutsatsen att typen är yngre än -stad, och flera skäl talar för att den väsentligen är en produkt av vikingatiden. Förleden som oftast syftar på terräng- och kulturförhållanden, storlek eller läge, är i många fall lätt att tolka"

skriver Gösta Franzén i Ortnamn i Östergötland. En del senare forskare hävdar tvärtom att namnen på -by ofta är äldre än dem på -stad. Om Ekeby på Mörkö vet vi att där fanns en "pedhar j ekeby" år 1409.

Framför oss har vi nu den vita prästgårdsbyggnaden i Botten. 1468 har vi en "Laures i bothne" och 1498 nämns "niels j buthna". Ordet botten betyder grund vik eller en sank äng som tidigare varit en vik, vilket stämmer överens med att den närliggande Bottenviken en gång måste ha gått upp till gården.

På väg söderut mot Löten (löt betyder ungefär "sluttande betesmark") passerar vi naturreservatet Slesshagsberget eller Slessberget som det står på informationstavlorna. Det förekommer en fantasifull tolkning att detta skulle betyda "Slottshagsberget" av någon anledning. Slättberget eller Slätthagsberget borde ligga närmare till hands. Nästa naturreservat, sydväst om Löten, heter Kålsö (som skärgårdsborna uttalade som "Korsö"). Där finns vad som verkar vara rester av kolmilor, vilket skulle kunna förklara namnet.

Hare i bur?

På ön Eriksö (Ericxöö 1494) finns ett par intressanta namn. Harburen uttalas med kort a som i "harr" och har säkert ingenting med gnagare att skaffa. Det är troligt att "har" syftar på ett stenröse eller stengrund (motsvarande "har" finns till exempel i Harstena). Eftersom en bur är någon form av förråd eller liten stuga skulle det kunna betyda nånting i stil med "den lilla stugan vid stenröset". Ibland skrivs namnet "Harburö" och det har förmodligen varit en liten ö en gång i världen, om det är det ursprungliga namnet vet vi inte.

Inom parentes stöter man ibland på Eriksö skrivet som "Gersö" eller "Järsö". Det var den lokala dialektala benämningen, jämför Erik = Jerker.

Strax söder om Harburen ligger Kättsö, ett gäckande namn där äldre belägg saknas. Någon har föreslagit att det skulle kunna komma från mansnamnet Kettil. Ett annat förslag är att det kommer av "kätta" som betyder katta.

Klubben vid bron till Eriksö måste ha fått sitt namn av bergsformationerna vid stugan. Ordet "klubb" är vanligt i ortnamn i skärgården.

Ingen anka

Vi fortsätter skärgårdsvägen mot öster och passerar Anklora. Även här saknas äldre belägg, (på 1600-talskarta "Anckloora") men det är ett ovanligt namn som man kan spekulera kring. Fågeln anka lär inte ha med saken att göra, eftersom det kommit in sent i svenskan. Det är få svenska ortnamn som slutar på -ora, om man bortser från -mora och -nora. Ordet ora lär betyda stenig backe, som i Seglora. Uppstår då frågan vad "Ankel" står för, en ankelformad stenbacke låter långsökt. En alternativ tolkning kan bygga på orden "ang" (smal, trång) och "glo" (trång vik). Detta stämmer bra med topografin, eftersom gården ligger vid som varit en långsmal havsvik. Frågan är då vad "ra" på slutet kommer in. Kanske en kombination med den steniga backen "ora"? Förslag till tolkning emottages tacksamt.

Åt andra sidan uppåt skogen ligger Bråten, som tydligen byggts i en röjd glänta. En "bråt" är ju just en röjning. En kilometer norrut ser vi Norräng, som tidigare hette Norrändan. Gården låg en gång vid norra änden av den havsvik som nämnts ovan.

En bit bort ligger Borg, som kan ha fått sitt namn av fornborgen på Tabors berg i vars skugga torpet ligger. Kan för övrigt Tabors berg fått sitt namn från bibeln, eller finns en annan förklaring?

Där vägen svänger norrut igen ligger Lövhagen. Namnet antyder att man här förr i tiden haft en lövtäkt för att få vinterfoder till djuren. Ett stycke norrut hade man troligen sommarbete för hästar, för här ligger Rossholmen. I modern tid har det ofta stavats "Rosholmen", vilket ju låter lite vackrare. Men namnet kommer förmodligen från ett gammalt ord för häst, "hross". Det lever ju kvar i "gotlandsruss", och förekommer i varianten "hors" som i Hårsfjärden.

Längre upp ligger Lavreten, som tidigare skrevs "Ladvreten". Det handlar tydligen om en åkerlapp (vret) där det stod en lada.

Ön Oaxen syns nu på höger sida med sina vita kalkberg. Namnet uttalades förr med betoning på o, men numera har många börjat uttala det med betoning på a av någon anledning. Man har spekulerat i att namnet kommer sig av att ön varit ett hinder för sjöfarten, och därför fått namnet "Ohagsön" som dragits ihop till Oaxen. Att "h" faller bort är ju regel i skärgårdsdialekten.

Den ortnamnsforskare som hävdade detta kände dock sannolikt inte till att i roteringslängden för 1629 nämndes en Anders Kalkbrännare på "Odaxen" vilket får ovanstående att framstå som tveksamt. Förledet "Od" skulle kunna betyda "vild", "rasande" eller liknande, som i gudanamnet Oden.

På väg norrut passerar vi Lisstorp, tidigare "Litsletorp", det vill säga "Lilltorp". Det är ett av de torp som bidragit till sockenprästens försörjning, liksom Uggeltorp och Tramsta.

Skidgudinna före Magdalena

Nästa anhalt är Skesa (eller Skäsa). Namnet verkar helt obegripligt tills man får se äldre belägg. 1444 fanns dock här en "rawal gunnarsson i skædhusa", 1447 omnämns han "rawal gullason i skædhusum".

Förledet skulle kunna vara namnet på gudinnan Skade, som bland annat var jaktens och skidåkningens gudinna. Med lite fantasi kan man alltså föreställa sig att här i förkristen tid funnits någon byggnad helgad åt Skade.

Tyvärr är inte ortnamnsforskarna så positiva till denna romantiska tolkning, på grundval av att det är svårt att svälja vokalförändringen. Per Vikstrand (2001) har ett annat förslag som dock inte är mindre spännande. Han anser att det troligen kommer av ordet "skæid" som betyder krigsskepp. Ett "skeppshus" alltså. Jämför med Snäckstavik i Grödinge två mil norrut - "snäcka" ska ha betecknat ett ledungsskepp.

På höger sida har vi Tuna, omnämnt 1401, "niclis pædharsson i tunom". Namnet Tuna har diskuterats bland ortnamnsforskare, men antas vanligen betyda ett inhägnat område. Tuna-orterna anses ha haft någon speciell funktion i en äldre administrativ indelning.

Även Örsta, granne med Tuna, är ett stad-namn (uttalas med kort ö). Det skrevs 1331 "in ørixtum". Den förste som bodde på Örsta kan alltså ha hetat någonting i stil med "Öyrikr" som finns belagt i runsvenskan.

I dokumentet från 1331 står:

"till Sigmundi Præbenda hörde år 1331 följande Hemman inom Mörkö Socken: Hwghom (Håga), vilket till nämnde Sigmund erlade 7½ Solidi; Örixtum (Örstad) ½ mark; Hoste (Hostan) 1 öre; Tramistum (Tramstad) 1 Solidum; Tægneby (Tegneby) 8½ Solidi."

Ett prebende var gårdar som donerats till kyrkan och bidrog till uppehället för kanikerna i Strängnäs domkyrka. Kanske var Sigmund densamme som blev biskop i Strängnäs 1345-55?

Här kan vi också att Örsta bör ha varit en relativt stor gård. Om man antar att "solidi" är samma som penningar, vet vi att 8 penningar var en örtug, 3 örtugar ett öre och 8 öre en mark. Alltså skulle Tramsta ge en penning, Håga 7½ penningar, Tegneby 8½, Hostan 24 och Örsta hela 96 penningar.

Nästa gård är Skåra. Här bodde i början av 1400-talet en Niklas som först omnämns 1405 som "Klaws i Skwrum". Här finns flera möjliga betydelser. I skärgården har namnet ofta tolkats som en "skjutkoja" där man legat gömd för att skjuta på sjöfågel. En annan tolkning är en åker eller äng som är lika smal som en liebredd. Förmodligen, med tanke på topografin, rör det sig nog helt enkelt om en skåra i berget.

Granngården Norrskåra nämns 1598 som "Norreskoro på Mörköö".

Ett av Mörkös minsta men äldst i skrift

Den lilla stugan Hostan mitt ute på åkern mot Egelsvik nämndes ovan hörande till Sigmunds prebende, med den egendomliga formen "Hoste". Ändelsen -stad skrevs normalt i pluralis, i dativ blev det -stum. I en tidigare uppteckning från 1282 hittar vi också mycket riktigt "in hossastum". (Detta är mig veterligt det äldsta dokument där en gård på Mörkö är omnämnd, möjligen borträknat Simonsö/Hörningsholm.) Hundra år senare nämns den också som "in villa hostum". Vi kan alltså anta att det är ett stad-namn. Vad den förste boende där hette är svårt att gissa. Ett tänkbart alternativ är fornnordiska Haursi (liten bock), på fornsvenska Høsse. Kanske Holmstæinn (Holmsten) som finns på inte mindre än tio sörmländska runstenar.

Egelsvik, den lilla "bullerbyn" i dalen ner mot fjärden, är kanske den enda gården på Mörkö som inte varit ägd av Hörningsholm, kronan eller kyrkan under senare tid. Enligt legenden lär bonden på Egelsvik ha svarat greve Bonde då han ville köpa ut honom att Mörkö är tillräckligt stort för "två bönder". Längre tillbaka har den dock legat under Hörningsholm. 1382 fanns "joan i yghylswyk", 1451 "Erik i egilswik" och 1468 "Knuther i egilzwik". Det ligger nära till hands att gissa att förledet kommer av djuret igel, bara det att iglar är ovanliga i saltvatten. Kanske från namnet "Ighul" (Egil) eller från igelkott?

Efter vägkröken ser vi på vänster sida Tramsta, som alltså skrevs "in tramistum" 1331 som vi sett tidigare. 1381 återfinns "j tramantzstadhæ". Återigen ett stad-namn med en förled som man får använda sin fantasi för att tolka. Trana är kanske det fornsvenska namn som kommer närmast. Detta antas ha varit prästens boställe fram till 1555, då prästen Olaus flyttade upp till Hörningsholm.

Då vi svänger upp mot kyrkan passerar vi Håga, som 1331 skrevs "in mørkø in hughom". Betydelsen kan vara "höjd" eller "hög"

Kyrkan på förkristen helig mark?

Vid kyrkan ligger Lundby, som en gång var en av Mörkös största gårdar, numera är lantbruket nedlagt. En romantisk tolkning av namnet är att här verkligen har funnits någon form av helig lund. Att kyrkan placerats här, med sitt egendomliga läge mellan två bergsknallar, är ett argument för den teorin. Arkeologiska belägg saknas visserligen, men vem vet vad som döljer sig under kyrkan... Namnet finns upptecknat 1291: "jn lundby unum solidum in myrky".

På andra sidan kyrkkullen ligger Eneboda, dit skolan flyttade från Skesa i andra halvan av 1800-talet. Efterledet -boda syftar antagligen på några bodar som legat där, kanske kyrkbodar? Förledet ene kan syfta på enbuskar eller ett vägskäl. Idag finns där visserligen inget vägskäl, men i gamla tider tycks det ha gått en väg över Tegneby som kan ha löpt samman med en annan väg här. Äldre belägg för namnet saknas, liksom för Barkarboda strax ovanför. På en karta från 1700-talet anges att gårdarna styckats av från Ytterberga.

Bakom Barkarboda ligger Ytterberga. Kaniken Johannes Dansson i Strängnäs, som innehade Nora prebende, köpte jord i Ytterberga 15 augusti 1324. Ytterberga nämns två gånger: "in villa ytræberghum" och "de villa ytra berghom parochia Myrkøø". Troligen har det en gång funnits två Berga, ett yttre och ett övre (nuvarande Berga).

Munkar och nunnor bedrog Tängbybonden

I backen upp mot Fruberget ligger Hammarby. Namnet kommer förmodligen från bergshammare, en utskjutande bergsknalle. Det finns en uppteckning från 1432, "cristiærn i hammarby" och från 1450, "lafrens i hammarby", men det är osäkert om de avser Hammarby i Västerljung. Det finns dock en avskrift från 1593 som Ekström tar upp i sin beskrivning av Mörkö socken. Den är intressant så vi återger den i sin helhet:

"Om Hammarby (i Mörkö Socken) finnis sådan berettilse som er tillkennagifvit aff Oluff som all sin ålder hafver sutit och bott i tägneby, hvilchet ans Sväre före honom berättid hade medan on lefde. Att den jord, som hammerby ahr bygt utaf udi förstene ehr kommit i frå tägneby, och sedan nogitt lited tillökt af arf och egit Allmänningh."

"Af denne berättilse kan jagh författe och betenche, at i dhe tider som dhe Romerske Seremonier komo här ii landit, med sine mässor och kirche tienst och landit wart opfylt med Moncher och Nunner, hvilke bedroge folchit dermed, at den som på den tijd gaf mest till kirche och klåster, den skulle få det störste rom i himmelen och der setthie frembst. Er den menlöse her af bedragen och månge för den orsach gifwit ifrån sin hem, der de opå boet hafve, dhet dhem inte tillhorde, Så er det tillgånget med den uthjord som hamarby er bygt utaf hvilchen er gifven uti de tijder ifrån Tägneby. Oanseendes at förr Jorden hörde honom intet till som på den tijdh bode i Tägneby mehr än den jordh hörer honom till, som der boor nu, effter Joren och Gården har warit Sture frälsejord och er fördenskull olagligen uttan husbondens wilje och tillstånd i så motto kommen ifrå Tägneby."

Av detta kan man utläsa att Hammarbys jord en gång skänkts till kyrkan av bonden i Tegneby. Exakt när detta skedde framgår inte. Avskriften är från 1593, originalet är säkert efter reformationen eftersom man talar om hur munkar och nunnor bedrog folket och lurade dem att skänka jord. Olof i Tegneby hörde detta av sin "sväre" (svärmor?) medan hon levde. Det kan ha skett på 1400-talet, men eftersom minnet var längre på den tiden kan det också ha varit tidigare. Vi har sett att det var vanligt att donera jord och hemman till prebenden i början av 1300-talet, så det är mycket möjligt att det var så tidigt.

Om Fruberget, Mörkös högsta berg, finns en känd legend. Det skulle ha varit en fru som gömde sig där undan ryssarnas härjningar 1719. Men hon hade tagit en tupp med sig, som gol och avslöjade henne. Därav skulle Frubergets namn uppkommit. Trot den som vill.

Jöran Sahlgren föreslår att namnet kommer av att havsfrun förknippats med grottor och håligheter i berg.

Vid Frubergets fot ligger Grönbrink, som tidigare hette Buren eller Burstugan. En bur var ju en liten stuga eller förrådsbyggnad. På 1830-talet döptes den om till Grönbrink.

Gumsekulla uppe vid korsningen var kanske en kulle där fåren fick gå och beta. Korslöt ovanför verkar komma från en felskrivning av Kolslöt, det var ju förr samma uttal. Det skrevs 1452 mycket riktigt "Kolsløt". Kanske en sluttning där man milade kol. Eller odlade kål?

Vid bygdegården går en avtagsväg in till Tormesta. Det skrevs 1291 "thormungsta bolstad". Ytterligare ett namn på -stad, som man kan anta byggdes av någon som hette till exempel Thormund (3 runstenar i Uppland nämner namnet).

Kumla efter bygdegården återfinns i ett fastebrev från 1443, där "wlower i komblom" nämns. Kumla är ett gammalt namn, som har att göra med gravkummel. Berga nämns 1331: "in Byrgum ipsa parochia Myrkæ". 1357 nämns "Benkt i Berga". Sanda omnämns 1451 i fastebrev: "Padher Jønisson i Sandhom". Björkarö slutligen hittar vi 1453, "Ingemund i borkarnom", och 1468, "Olaff laurensson i bærkarna". De sista är dock osäkert om det gäller Björkö i Västerljung.

I tegnens tecken

Nu vänder vi tillbaka, för ett av de mest intressanta namnen är kvar. Tegneby (uttalas "Tengby") har berörts ovan i samband med Hammarby. 1331 omnämns gården som "in tæghnaby". 1442 fanns där en "Olaff i tignaby".

Tegneby tillhör en grupp namn som diskuteras av Mats G Larsson i Populär Historia nr 3/2002. Dit hör också Rinkeby, Karleby och Svenneby. Rinkar, tegnar, karlar och svennar var tydligen krigare av hög rang som tycks ha haft olika funktioner i det gamla sveariket. Larsson anser att Rinkebyarna är något äldre än de andra, och placerar dem i vendeltid, det vill säga runt 600-talet. Några kilometer därifrån, i Hölö på andra sidan Norafjärden, finns också ett Rinkeby. Det ligger nära till hands att tegnerna på denna gård har haft till uppgift att bevaka sjöfarten till Mälaren och Birka, kanske övervakade de anläggningen vid Pålsundet.

Tegnerna tycks ha fått jord i förläning, som en föregångare till adeln.

Ordet tegn återkommer på runstenarna vid Tjuvstigen (av "tiud", folk) en mil bort, där en av stenarna restes av en mor till minne av sina två söner. "tegner goda". Men kanske hade ordet redan då, i början av 1000-talet, redan förlorat sin exakta betydelse, i likhet med karlar och svenner.

Bo Öberg 2002, uppdaterad 2006.

Litteratur:

Per Vikstrand: Gudarnas platser, Uppsala 2001

Nordiskt runnamnslexikon

Carl Ulrik Ekström: Beskrifning öfver Mörkö socken, 1828. Nytryck från 1999 kan beställas från Hölö-Mörkö hembygdsförening.

 

Senaste uppdatering:  18 Aug 09